Allmänt om maten på sjukhus
Maten till patienten är i sig en del av behandlingen. Ett bra näringstillstånd är en förutsättning för bästa möjliga resultat av övrig behandling. För många patienter har kosten en central roll i den medicinska behandlingen. Detta gäller t ex vid diabetes, vid höga blodfetter, vid olika typer av livsmedelsintoleranser samt vid allvarlig njursjukdom. Det är därför viktigt att patienten blir delaktig i val av maträtt samt att patienten erbjuds rätt kost.
Informationen nedan är hämtad från SLV:s rekommendation ”Mat på sjukhus”.Näringsguide
Energi och näringsbehovet tillgodoses genom att vi äter en väl sammansatt och varierad kost. Det finns en mängd faktorer som är avgörande för vad vi äter. Smak, etniska övervägande, tradition, överkänslighet m m kan göra att vi undviker vissa livsmedel eller maträtter. Energin får vi framför allt från fett, kolhydrater samt i viss mån från protein. Förutom de energigivande ämnena så behöver vi vitaminer och mineraler
Protein har betydelse för såväl cellernas uppbyggnad som hela kroppens funktioner. Protein byggs upp av ett 20-tal aminosyror varav åtta regelbundet måste tillföras genom maten eftersom kroppen inte själv kan framställa dem. Proteinet i kosten kommer från vegetabiliska livsmedel (spannmål, potatis, ärtor och bönor) och animaliska livsmedel (kött, mjölk, fisk och ägg). Behovet för friska vuxna är knappt 1 gram/kg kroppsvikt medan det för sjuka äldre kan uppgå till 2-3 gram/kg.
Fett ger kroppen energi i koncentrerad form. Fetter ingår i cellmembraner och lagras i fettväven som energireserv. Förutom att fetter i kosten ger energi, tillförs med fettet essentiella fettsyror och fettlösliga vitaminer. Fett är också bärare av smakämnen och påverkar matens konsistens. Vid val av matfett är det viktigt att tänka på balansen mellan fleromättat / omättat fett (t ex grönsaker och feta fiskar) och mättat fett (tex smör, mjölk och ost). De fleromättade och omättade fetterna anses har gynnsam inverkan på blodfetter. Livsmedel som innehåller fleromättat fett bör därför ingå i den mat vi äter varje dag.
Kolhydrater återfinns framförallt i växtriket. De bygger upp cellväggar och ingår som viktiga beståndsdelar i ämnesomsättningen. Större delen av kostens kolhydrater omsätts i kroppen till glykos som bl a behövs för att förse cellerna med energi. Kostfibrer är kolhydrater från växtriket som vid matsmältningen inte bryts ner. Kostfibrer är viktiga för normal tarmfunktion. Många typer av kostfibrer binder vatten vilket gör att avföringen ökar i volym och blir mjuk. Fiberrika livsmedel baserade på råg, vete, frukt, grönsaker, potatis och rotfrukter ger större mättnadskänsla än fiberfattiga livsmedel. Viktigt att notera är att fiber, speciellt i form av rena fiberpreparat måste kombineras med vätska för att ha positiv effekt.
Vitaminer. Vi känner idag till 13 vitaminer som är livsnödvändiga för människan. Ren vitaminbrist är sällsynt idag. En förklaring kan vara att en rad olika livsmedel är vitaminberikade. Vitamin D reglerar kalkbalansen i skelett och tänder. Vitamin D bildas i huden vid solbestrålning. För många äldre som inte kommer ut i solljuset är det viktigt att de regelbundet får extra tillskott av vitamin D. Brist på vitaminet kan leda till benskörhet. Vitamin C är mycket känsligt för yttre påverkan. Man brukar räkna med förluster på 50 procent vid tillagning. Ju längre varmhållning desto större förluster. Lindrig brist kan ge blödningar i tandköttet och försämrad sårläkning.
Mineralämnen. Kroppen byggs upp av ett 20-tal olika mineralämnen. Vatten är det viktigaste näringsämnet. Dess betydelse ökar med stigande ålder då äldre är speciellt känsliga för uttorkning och inte upplever törst på samma sätt som yngre. Energivärden uttrycks i kilojoul (kJ), megajoul (MJ) eller kilokalorier (kcal). Omvandlingsfaktorer mellan enheter är: